Asså, så jävla löjligt av mig att skriva om det i en jävla blogg men struntar i det just nu. Jag är jag och jag gör sånt... vad ska man annars ha bloggar till? I och för sig var det ju exakt till sånt här denna blogg inte skulle utvecklas till, ett ställe att beklaga sig över nån jävla man. Men nu får det bli så ändå. Trodde att jag hade lugnat ner mig lite men är tydligen fortfarande jävligt bitter. Pratade tidigare idag med en viss person och fick veta en grej som gjorde mig så ledsen som jag inte varit på länge. Helvete, har försökt stålsätta mig för såna där känslor men dom fanns tydligen där ändå.
Ok, rent objektivt sätt har han absolut inte gjort något fel. Han får träffa precis vem han vill, göra vad han vill osv. Men det gjorde ont ändå. Men något jag aldrig nånsin har varit är en toffel för någon och det tänker jag inte bli denna gång heller. Jag kan nog ändra mina planer och styra över mina känslor på något annat... Men det förstörde framtidsplanerna en hel del kan jag säga! Eller.... förhoppningarna i alla fall. Tydligen ville jag vara tillsammans med honom och att han skulle vara bara min min min. Jag tyckte (tycker?) om honom mycket, det gjorde jag. Men.............................. det är absolut inte hela världen! Och snart åker jag till Berlin ändå och det spelar ingen roll om det inte blir som jag trodde. Kanske är det bättre såhär? Man ska fan inte tro att man är speciell för någon.
Just nu struntar jag i om han säger att det kanske blir vi ändå när jag kommer, eller det gör jag ju såklart inte för han förklarade sig på ett bra sätt, han är ingen idiot osv. Men! Om han ska bazza den där bruttan tills jag kommer tänker jag inte vara med längre. För mig skulle det inte vara något problem att vänta tills jag kommer och inte vara med någon annan om det skulle behövas! Så långt är det ju inte kvar? Men jag kan ju inte kräva att han ska göra det. Såklart inte. Men lite action har det allt blivit! Och så ska väl livet vara antar jag.
Nu ångrar jag lite att jag skrev det här, men nu blir det publicerat ändå.
(sorry att jag snattar låtar från din blogg Mira men den passar in perfekt i detta ögonblick)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Snatta hur mycket du vill! Vad tråkigt för övrigt. Kram.
SvaraRadera